Emelie Alm

Kategori: Tankar

När något av det finaste man har inte får leva mer..

 

 

 

 

 

Jag vet inte varför. Jag är vanligtvis en ganska öppen person som tycker om att prata om allt och uppmanar andra att också göra det, av helande syfte bland annat. Men när det gäller våran katt som har försvunnit är jag som en vägg, kan inte visa känslor utåt och tillåter mig själv bara att gråta/sakna/tänka på honom när jag är ensam. Kan inte ens släppa fasaden mot min sambo. Som jag VET tycker det här är minst lika smärtsamt som jag. Jag vet inte varför. Jag försöker tänka att han nog lever och kommer hitta hem igen, det är den attityden jag visar mot andra i alla fall. Men det är som att jag innerst inne vet att livet har tagits ifrån honom, något inom mig visar de så tydligt för mig. Vill berätta för mig att det går att släppa taget och att det är ok att gråta.

Jag och Lars hade ett speciellt band, och min sambo och Lars hade också det men ett annat sorts band. Till mig kom Lars om han ville ha värme, mysa, gå ut och gå eller när jag var nere. Till Jonathan gick han när han ville retas, jävlas eller däcka på Jonathans trygga bröst (men bara när han trodde ingen annan såg, hos pappa skulle han va tuff hela tiden). Låter som om han var en bebis. Men det var det han var, våran bebis. Svårt att förklara men han var så mycket mer än "bara" en katt i våra ögon och det vet ja de flesta djur är i sina ägares ögon... <3

Ska ställa ner Lars grejjer och all mat osv i källaren idag. Det ser bara sogligt ut när det hänger filtar över hans grejer. Tomheten blir så tydlig med massa saker som står tomma. Sake som det innan oftast låg en varm och mjuk kropp i. När jag började med det började tårarna rinna okontrollerat igen. Kollar på några av alla tusen bilder på vårt hjärta...

Varför skulle inte han få leva mer? Vad var meningen med att hans liv skulle släckas efter bara 2 år i livet? Livet som han älskade så mycket.

Älskar dig så mycket lille killen, vi kommer aldrig glömma dig oavsett vad. Ska spara alla fina kort och minnen med dig och vi kommer alltid prata om dig. DU skulle ju dela livet med oss och vara med när vi skapar familj i framtiden, det pratade vi om nästan varje dag. Du skulle vara med oss i många fina år till. Du skulle få ett kattsyskon när vi flyttade till större och du skulle alltid komma till min när min klocka ringer och be om kärlek och uppmärksamhet.

Men tomheten och saknaden går att ta på här hemma. Den hänger i luften dag som natt.

Jag hoppas din fina själ går till en ny liten kattunge som kan ge den liv vidare. Att någon annan tar efter din själ och det fina liv du gav den, den korta tid du nu fick leva. Naturen har sin gång och jag antar att någon/något bestämde att någon annan skulle få livet istället för dig, jag vill tro att det finns en fin baktanke med det. På något vis.

Vi älskar dig och saknar dig så mycket <3

Varför känner jag mig jagad?

 

Äntligen frisk efter 1,5 veckas förkylning! Så tacksam och glad! Jag skrev nyss ett långt långt inlägg om panikångest och mardrömmar och precis när jag skulle posta så kom jag åt nån sån där rackarns knapp som tog bort aaaaallt.... suck. Så jaa, skriver en lite kortare version nu för vill ändå dela med mig av det/ev se om någon känt samma.

 

För snart två år sedan "drabbades" jag för första gången av stark panikångest, något jag sedan led av varje dag i ungefär 6 månader. Det var jobbigt att aldrig veta när man skulle mista kontrollen och jag lider så med alla som lider av psykisk ohälsa. I alla fall, efter den perioden gick det över till viss del och jag mådde bättre och kände bara av det ett fåtal gånger i månaden. I nuläget känner jag i princip aldrig av det och det är jag för evigt tacksam för. MEN istället är det som att min hjärna då ville ha nått annat att bekymra sig över så nu har jag gått in i en period när jag känner en ganska stark hypokondri ?! Jag tror jag har cancer och är dödssjuk utan att veta om det så fort jag känner / ser nått annorlunda. Jag hör ju hur sjukt det låter och fortsätter det vet jag att jag måste boka en tid att prata med någon men vill ändå skriva av mig om det. Min kära sambo blir mest förvirrad när jag pratar sån här goja så tror det blir lättast att bara få det nerskrivet. I alla fall, nu har jag t.ex. fått en liten liten kula på ryggen för några veckor sedan, som de på 1177 tror är en fettkula. För att få bekräftat att det är lugnt ska jag faktiskt till vårdcentralen imorgon och låta dem kolla på den så tänkte jag även låta dem se på mina leverfläckar se om det är någon som åker bort.

Så till överskriften , sista månaderna har jag bara drömt så sjukt mycket hemska drömmar. Min oro på dagarna påverkar mina drömmar och om jag drömmer (händer inte varje natt) så blir jag jagad eller förföljd. Känner mig inte stressad eller lider av annan prestationsångest i vardagen så jag tänker att det måste vara min hypokndri som spökar. Just att jag är så rädd för cancer kanske inte är så ovanligt, det är väl alla rädda för till viss del, men det får ju inte ta över och/eller att man tänker det varje dag.

Däremot tycker jag att alla ska var lite extra uppmärksamma när det gäller förändringar på/i ens egna kropp, man har själv största ansvaret för sig själv och vissa förändringar kan ju faktiskt vara livsavgörande.

 

Ska faktiskt försöka få tag i en drömtydare om drömmarna inte slutar snart! Det borde väl finnas folk som jobbar med det?!

 

 

 

SÅ det var det ja hade på hjärtat! Ikväll ska vi iväg till Jul på Lisberg och mysa jag och min fina sambo, i år ska vi även försöka få med oss skridskoshowen som vi missat de andra två gångerna vi varit där!! Ha en fin dag! <3

Ciaaaoo <3

Rehab

Hård lördagskväll med hemkomst klockan 06.30 söndag morgon resulterade i en död Emelie hela söndagen. Hemleverans av pizza och 2 liter cola och supergod middag lagad av pojkvännen senare räddade mig denna dag. Nu idag är det hemtenta skrivning hela dagen sedan tänkte vi lyxa till med bio ikväll. Var och hämtade ut mitt nya godis (😋😋) innan och ser fram emot träning denna veckan också. Ha en grym vecka alla! ❤

Sämsta bloggaren..

...är jag!! Och det har till stor del berott på tidsbrist för jag har börjat plugga på rikigt💡. Har även jobbat men beslutat mig för att inte jobba lika mycket längre då det blir för jobbigt (läs tråkigt) med ingen fritid! Såå här ska det ska hända lite saker nu som jag ska börja skriva om också (som man alltid tänker när man väl skriver jag vet) men den här gången är det sant! Ska börja träna mer på allvar. Jag ska jobba mindre och träna mer. Har kommit fram till att plugga och jobba blir för mycket (läs tråkigt) och det blir ju alldeles för lite fritid över. Jag kommer försöka skriva lm träning och mat, som flera miljoner andra ja haha, men blir kul att ha ett tema på bloggen. I nästa inlägg kommer lite bilder på hur min kropp ser ut i dagsläget. Mitt mål med träningen är att bli starkare. Sedan om man fär lite större överkropp och fastare mage hade det ju inte skadat såklart! Man måste ha mål annars kommer man ju ingenstans. Ha en härlig söndag 😃❤

Lycka

Jippie!!
Nu har jag och mina nya kollegor då gått klart alla utbildningar och allt som krävs för att kunna jobba på Stena Line. Det känns som en lång process men det har vart väldigt kul och lärorikt på vägen. Sista delen var nu Basic Safety ute på Chalmers Lindholmen och en utbildning om vad man gör vid terrorhot på båt och liknande. Så nu är man uppskrämd också men vi hoppas allt ska gå bra!

Firade lite med hemmagjord sushi och vin med en kompis och fick sovmorgon idag äntligen.

Så nu på måndag åker jag ut och gör första riktiga passet på Stena Line! Spännande!

Annars, njut av livet folk!
Jag har hört att sommaren är runt hörnet på riktigt ;)
Kram

Ett nytt sätt att tänka

Goddag kära ni!

Tidernas sovmorgon imorse. Jag, min pojkvän Jonathan och vår kattunge Lars sov till 13.30! Tror aldrig det har hänt förut men gud så härligt att vakna upp så utsövd!!

Måndag till torsdag denna veckan var jag på Stena Line Saga på fartygsintroduktion. Vi gick på i Göteborg sedan åkte vi fram och tillbaka 3 gånger mellan Fredrikshavn - Oslo. Det gick bra och gungade inte så mycket. Däremot när jag gick i land.. blev nästan illamående av de! Så konstigt, och sedan dess har min värld snurrat. Men men! Bara att gunga med för där ska jag jobba i sommar!

Nu har jag tillbringat hela eftermiddagen i gräset i en park. Kaffe och en bok har jag med mig och har haft en så underbar stund här, i min ensamhet !
För ett par år sedan hade jag inte kunnat se mig själv ligga själv o läsa en bok mitt på blanka dagen. Nu känns det som healing för mig. Det är så jag samlar energi nu.

Innan skulle jag alltid vara med någon kompis. Jag var inte "bra på att vara ensam". Det är jag nu. Och sedan jag flyttade till Göteborg har jag nästan blivit expert på det tror jag. Har både behövt det , och vart tvungen till det då jag inte känner så många här än!
Läste lite kurser i våras men man blev inte så tajt med klasskamraterna där då man träffades så korta stunder.

För några år sedan ville jag hänga med kompisar hela tiden. Det spelade ingen roll om det var söndag kväll och jag egentligen ville vara hemma och kolla film. Ville kompisarna gå ut , blev jag med ut. Även att jag egentligen kanske inte alls kände för att göra just det. Det blev ju oftast kul ändå så gjorde ju inget just då :)

Men det kom till en punkt för något år sedan då jag började känna att jag dog varje dagen - efter. Jag blev så dålig ! Började värdera om det var värt den där extra onödiga shoten men varje gång det väl kom till kritan så tyckte jag tydligen det var värt det! Men inte dagen efter.
Nej, så nu tar jag det istället väldigt lugnt när jag är ute och det blir ett par glas vin och en shot på sin höjd. Jag börjar bli gammal det är vara att konstatera.
Så med min nya livsstil kom ju då också det faktum att det var dags att byta lite umgängeskrets. Det är något som är det svåraste. Men måste man så måste man och det gäller att hela tiden lyssnar på sig själv och hur man mår.

Nu låter det som jag varit en riktig festprisse men så är det inte riktigt, men för mig var det mycket.
Nu mår jag så mycket bättre :)

Det är viktigt att välja sina vänner. Vänner är ju ändå familjen vi själva väljer. Välj med omsorg <3

Upp