Emelie Alm

Sista tiden i bilder och tankar efter tragedi

 

Bilder från sista ca tre veckorna, STORA såklart som vanligt! Vi har haft en fin tid här i Göteborg sista tiden, mycket aktiviteter, nöjen och roliga häng. Fin vecka hemma i Ydre också för några veckor sen, mysigt att sitta med plugget framför brasan och kolla film med lillebror och äta gott. Pappa skaffade också katt de dagarna så försökte hjälpa till lite med henne. Efter jag kom till Göteborg kom jag och min uppsatspartner på att vi inte skulle hinna klart med vår C-uppsats nu innan jul. Vi får gå upp med den i början på mars istället. Känns helt ok! Är dock extremt trött på att plugga och "bara" ha det som aktiv sysselsättning så har lite mer på gång till våren men berättar om det först om det blir så, vet om ett par veckor.

I måndags sprang jag min första MIL, trodde fan aldrig den dagen skulle komma men ÄNTLIGEN har löpträningen gett lite resultat. Det var viktigt för mig att klara det målet. Viktigt med mål i livet trots att jag personligen är dålig på att sätta mål men märker hur mycket det gör att ha motivation mot olika saker. 

Denna helgen skulle vi varit barnvakt fredag-lördag men blev inställt pga sjukdom så suttit hemma och pluggat med min fina granne hela dagen, nu står Idol på i bakgrunden. Imorn blir det Liseberg med sambon och söndag hoppas jag att någon vill följa med och träna och simma i simhallen som ligger ganska nära här. På måndag börjar ny kurs så nu är det slut på hemmaplugg och vi ska tillbaka till skolan för första gången sedan strax innan vi åkte till Kambodja! Känns som evigheter sedan och det känns också som evigheter sen man började plugga överhuvudtaget. Nej fy vad jag längtar till vi är klara nu!!  

 

 

Bild på pappsen med hans katt Julia. Mina tankar har sista veckan gått till de som förlorat sin pappa och man hemma i Ydre. Han var bekant till min pappa och mamma och min lillbror Zebastians fotbollstränare. Trafikolycka bara några kilometer från Österbymo där han blev offer för rattfyllerist som även smet från platsen. Polisen fick sedan tag på honom och det är svårt att ta in att det ens har hänt. Än en gång blir man påmind om hur fort ens liv kan förändras och bli totalt svart, för ett bra tag. Hur hanterar man smärtan, som barn, när ens förälder går bort så plötsligt? Det är svårt att ens föreställa sig. Alla mina tankar går till den drabbade familjen och jag hoppas de tar sig igenom sorgen och kommer igenom den och kommer ur den starkare, för sin pappas/mans skull. Jag kände honom inte persoligen men växlat ett par ord några gånger på fotbollsplanen och han var en så varm, positiv och god människa. I minnet kommer han garanterat leva kvar hos alla de som kände honom.  

7 december 2018 20:05 | Blandat |

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas